Sleepy Sun

Musikfestivaler konstrueras med samma mål som byggklossleksaker – helhetstanken. Att bygga en festival är som att bygga en stor Legoborg med tusen olika bitar eller passa ihop Tetris-formerna så att de bildar rader. Kontraster som kompletterar. Ojämnheter som skapar struktur. Musikalisk Feng Shui.

På samma sätt utgörs en popfestival av ett brett spektra stämningslägen som ska smälta samman – smådäst eftermiddagskänsla lägger grunden för nattens storslagna odödlighetskänsla. Idealiskt representerar olika band de olika stämningarna.

I mellanrummet mellan sensommarskymningen och den bländande natten slår Sleepy Sun från San Fransisco an en ton som vi saknat men inte kunnat sätta en genrebeteckning på. Två skivor in i äventyret – ”Fever” kom så sent som i våras - har Sleepy Sun finjusterat en omedelbart älskvärd men rätt svårdefinierad blandning av souliga honungsharmonier, fuzziga feberutbrott och narkotiskt drömska utsvävningar. Ett modernt band, men med lite av Brightblack Morninglights ultrarapid, ganska mycket av The Byrds popharmoni, allting belyst genom Grateful Deads bluesiga kalejdoskop. Sleepy Sun tonsätter den kaliforniska solnedgången med en särpräglad känsla för idag, igår och imorgon.

Psykedelisk rock? Progressiv indie? Dröm-blues? Ökenlandskap? Surfarkvällar? Utsikts-soundtrack? Kalla det vad du vill, vi bokar Sleepy Sun för deras exempellösa förmåga att försätta oss i en behaglig stämning. Slut ögonen, sträck dig ut efter en hand och följ med till natten tar slut. Sleepy Sun är Legobiten som gör Way Out West lite mer drömskt.