Laakso är klara

Kompromisser är Djävulens språk men Laakso talar flytande ängelska. Det finns ingenting lagom, ingenting ljummet med Sveriges febrigaste band.
Hos Laakso är nittionio procent aldrig nog. Det vet alla som sett dem förvandla en konsert till frenetisk exorcism, det vet alla som kallat dem ”det enda popband du behöver”.

Med det självbiografiska som botten och texter som inte väjer en tum för mörkret och fulheten når bandet fram till oss alla. Laakso har sen sin födelse byggt ett magnifikt slott av skivor; ”I Miss You, I'm Pregnant”, ”My Gods” och 2007:s soniska epicentrum ”Mother, Am I Good Looking?”har lett dem till ett potentiellt världsherravälde. Med den finsk-språkiga ”Mämmilä Rock” säkrade man även en plats i hjärtat hos folket boendes i de tusen sjöarnas land.

Få kan väl heller ha missat singeln ”Italy vs. Helsinki” där Markus Krunegård gjorde duett med folkhemscrooner Peter Jöback, en omöjlig kombination för den trångsynte men en injektion av nytt blod i indie-venen. Det är exakt lika magnifikt som ni tror - golvet fattar eld och från molnen faller grodor medan vi dansar oss blodiga i Slottsskogen.