Local Natives

Från mitten av 2000-talet fram till 2010 har modernismen inom den amerikanska popmusiken ofta – och förenklat - beskrivits med visuella referenser till skägg och skogshuggarattribut, mer sällan med hur sofistikerat nordamerikaner numera översätter stora, mänskliga känslor till musik.

Local Natives bakar modern indiepop som leker med rytmer och harmonier som en skeppsbruten lekskola, och som rör sig över alla områden som är spännande på den amerikanska popkartan. Lyssna och du hör gitarrplock á la New Yorks välklädda konstskoleindie, sångstämmor och aparta orkestreringar från Seattle och Portland, alltsamman saftat med en egen form av ibland schamaniska rockenrollslagverk.

Local Natives har varken skägg eller flanell, men passar definitivt in i en skola där Grizzly Bear, Yeasayer, Fleet Foxes och Band of Horses studerat. Local Natives affärsidé är samma typ av harmoniska, melodiska språk som sina bänkgrannar, men har ett utförande som bryter isär musikens toppar, plåstras om, ömsom hoppar upp och ömsom lägger sig för att vila, och sedan reser sig som pånyttfödd.

Alla älskar när musik blir något som både skaver i bröstet och kittlar under fötterna. Hjärtesnörp är lika behagligt som ett snett leende och festivaleufori. Local Natives har vett nog att inte göra en distinktion mellan känslouttrycken, utan bakar ihop dem till en enda naturromantisk kärleksberättelse.

Ni som lyckades knipa en av plåtarna till Sverigespelningarna i januari vet att ställena var packade som makrill i tomatsås. Vet du ditt bästa tar du med dig en god bok och vän och parkerar dig framför scenen på Way Out West redan på morgonen innan spelningen. För du vill inte missa en nanosekund av detta.